Den här berättelsen om vad som hänt i Jäla, under framförallt 1900-talet, bygger på studiecirkeln ”När sockna va´ kommun” med diskussionsunderlag från Västergötlands Hembygdsförbund. Den genomfördes i två omgångar, hösten 2004 och vinter-vår 2006. Att cirkelträffarna skulle leda fram till någon form av minnesanteckningar var nog alla överens om.

Naturligtvis hoppas vi att Jälaborna – och kanske någon mer – skall finna den värd att ta del av. Och kanske till och med dra på smilbandet åt, någon gång ibland.

Nedan finns ett litet smakprov ur den färdiga dokumentationen.

Intresserad av ett eget exemplar? (122 sidor)
Kontakta Jörgen Jacov, 0515-471 19, för beställning och frågor.
Pris: 150 kr/st

---

Jäla kommun

Vad hände då i en landsbygdskommun som Jäla på 18- och 1900-talet? Om vi först ser på organisationen så har vi nämnt kommunalstämman som det högsta beslutande organet. I stämman hade alla röstberättigade i kommunen rätt att vara med och besluta. Den motsvaras av kommunfullmäktige i dagens kommuner. Skillnaden är att vi idag väljer våra representanter där i allmänna val. I socknar över ett visst invånarantal infördes dock fullmäktige efterhand. Exempelvis i Grolanda. Stämmans beredande och verkställande organ var kommunalnämnden. Dess motsvarighet i dag är kommunstyrelsen. I de gamla protokollen från Jäla kan man dock läsa att begreppet ”kommunalnämnd” kom först i mitten av 1880-talet. Dessförinnan användes ”kommunalstyrelse”. Alltså nästan som i dag.

Liksom fullmäktige i dag väljer nämnder och styrelser så valde också dåtidens kommunalstämma sin kommunalnämnd och ev. andra organ som krävdes. Det var dock först långt senare som man valde fattigvårdstyrelse, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd mm. Den kommunala verksamheten var inte så omfattande och det blev kommunalnämnden som fi ck verkställa de beslut som stämman – eller nämnden själv – hade fattat. Det var oftast fattighjälp och fattigvård som var aktuell och penningomsättningen rörde sig om några hundralapper per år under resten av 1800-talet. Det var först en bit in på 1900-talet som budgeten balanserade runt tusenlappen för att 1950 ha kommit upp till 9.263 kronor.

I dag sätter ju partiväsendet sin starka prägel på både kommun- landstings- och riksdagsval. På sockenkommunernas tid var det oftast inte så. Kännedom om personer styrde betydligt mer vilka man valde till olika uppdrag. Deltagandet i kommunalstämmorna var å andra sidan ofta ganska lågt. Förutsatt att det inte var någon särskilt eldfängd fråga som skulle beslutas om. Och att man hade rösträtt där, vilket som vi sett inte alla hade.


Den förste ”kommunalordföranden” var Petter Johansson i Knapagården.